Sign up with your email address to be the first to know about new products, VIP offers, blog features & more.

Lyssna på den visa rösten

Jag ser det som att vi har två röster vi lyssnar till.

En är den visa, lugna rösten inifrån, den som alltid viskar ”allt är bra”, även när det känns som att det inte är det. Som vuxna hör vi den viska att vi är tillräckligt bra som vi är, att den vi är, är helt OK eller till och med bra. När vi var barn, hörde de flesta av oss rösten riktigt starkt och vi bara visste att det var helt sant allt den sa! Ja, jag är bra på det här! Åh det är så roligt att lära sig nya saker! Jag lär mig, jag lär mig! Titta på mig, jag kan nu! Titta på mig med mina lackskor och nya klänning, ser du att jag är en drottning! (Inget frågetecken!)

2016-01-20 10.31.30

Den andra rösten kan verka som att den kommer inifrån, men det gör den inte. Det är bara ett av de där molnen som flyter förbi, skapad av sinnet som blivit rädd för något, skapad från rädsla. Den rösten är dömande, orolig, ångestfylld och skriker eller viskar om allt som kan gå fel, allt vi inte är tillräckligt bra på, allt som är fel på oss själva eller andra.

Det kan verka som att det finns en tredje röst som småsnackar om lite allt möjligt, som varken är negativ eller positiv. Men om vi tar en närmare titt på det snacket, lutar det mer eller mindre åt något håll, den inre lugna, positiva rösten eller kritikern skapad av rädsla. Skillnaden kan vara att den inte är lika stark i sin framfart, i energi, så den verkar ganska neutral. Ibland är det där snicksnacket om vad som helst bara ett milt sätt att täcka över ängslan eller till och med ett försök att hålla oss borta från att känna, hålla oss ifrån vår emotionella, känslomässiga medvetenhet, vår inre kompass. Och då håller den oss ifrån att höra den där inre rösten som kanske vill uppmärksamma oss på något som är viktigt för oss.

I stillhet, där det där snackande sinnet tystnar, finns utrymmet att höra vår inre röst som alltid talar sanning, alltid är kärleksfull och det alltid känns bra att höra. Den vet att allt är väl.

Ibland hör vi den inre visa rösten, men så hoppar det lättskrämda sinnet in med alla slags ifrågasättanden och dömanden och vi känner oss helt vilsna i att just ha hört sanningen, men inte veta hur vi ska leva den sanningen, hur vi ska komma dit, hur vi kan fortsätta tro på den, eftersom sinnet kom in så snabbt från sidan och talade om allt som inte är möjligt, allt som saknas, var alla otillräckligheter finns, med en mycket högre röst.

Så vi blandar ihop vad vi hört från var, och agerar inte på det vi hört från vårt visa inre och det vi vet är sant för oss.

2 Responses
  • Siv
    February 24, 2016

    Hej!
    Det är ju dethär vi borde lära alla barn! Att lyssna på den inre, visa rösten.. Att ha ett sådant självförtroende att de, då de får höra kritik, glåpord mm, inte lyssnar på detta, utan på sin inre visdom..
    Vad gör vi med de barn, som redan då de stiger över tröskeln till skolan, har ett uselt självförtroende o knappt nån självkänsla..
    Funderar ibland, att vi lär o lär o lär i skolorna, skriver nya läroplaner för att uppnå ännu nättre Pisa-resultat, men det allra viktigaste glömmer vi bort.. Att lära om l i v e t .. Om att leva o allt som där tillkommer o hör..
    Är det för att vi själva, som lärare, inte vågar.. Att det är för berörande o svårt?
    Försöker leva så, att de unga elever jag har, lär om livet, inte bara som man brukar säga då det gäller undervisningen , ”Lära för livet”.. Även ”Lära OM livet”…
    Kram, Siv

    • mariehelena
      February 24, 2016

      Vad fint Siv!
      Jag tror att de elever som möter någon som dig, någon som vet att det finns en vis röst i varje barn, och att det alltid är den som är det viktiga, kommer att kunna höra sin inre visdom lite starkare. Då har det där fröet fått näring, och även om vi inte alltid ser ett resultat just då, så har fröet eller den unga plantan, fått lite bättre förutsättningar! Tack Siv!

Dela dina tankar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *